Stockholmsklaver
kallas en typ av klavikord
(och hammarklaver) som byggdes i Sverige under 1700-talet. De var ca 2 meter
breda och ca 60 cm djupa, hade som regel fem och en halv oktavers omfång,
var obundna, två-koriga och hade en 4-fotssträng i basen. Klavikord
med dessa dimensioner byggdes endast i Sverige och främst på
1700-talet. De var mycket populära, byggdes i stort antal och gick
t. o. m. på export till Finland och Nordtyskland. Flitigt i bruk ända
in på 1800-talet byggdes det sista så sent som 1832!
Många har överlevt i gott skick och ett inte ringa antal har restaurerats till spelbarhet. Genom sin stora korpus har det gustavianska klavikordet högre ljudvolym än det klassiska europeiska, men ändå de dynamiska möjligheter som alltid har utgjort klavikordets försprång framför cembalon. Härigenom kan man på goda grunder anta att det har spelats lika mycket klavikord som cembalo i Sverige på 1700-talet. Mot slutet av seklet dominerade troligen klavikordet som heminstrument och en musikstund i Stockholm vid denna tid kan alltså ha låtit som på denna skiva.
Inger Grudin: Rosenau- och Lindholmklavikord, 1778 resp. 1799
| låtlistan |
 |
| Rosenau- Courante
- 480 Kb |
Lindholm- Polonoise av I. Swensson
640 Kb |
 |
